Drabbades plötsligt av en önskan av att vara fint och intressant och ta fina fotografier och dansa i en gatkorsning mitt i natten, och skriva spännande inlägg och berättelser om mitt hemskt fascinerande liv som ska vara fyllt av tårtor, fina klänningar, mysiga dagar och te drucket ur prickiga koppar och snygga kläder köpta second hand. jag vill för en sekund vara en smyghipster.
Men jag nöjer mig med att sitta i soffan med en påfrestande katt runt axlarna och sticka och dricka fisljummet te ur ful djävla kopp med en grön "hund" på, iklädd tröjan jag har haft i år och dom svarta jeansen med mjöl på. Ont i ryggen har jag och skriver bara sånt som kommer ur huvudet, orkar inte formulera om till fantastiskt poetiska och rörande texter. Jag är som jag är. Jag tar hyfsade bilder ibland, jag lagar goda kakor som är en fara för min omgivning, och är ibland helt knäpp. men vem är inte det?
jag försökte ju vara så där bajsnödigt tjusig förut. du vet ju hur det gick... nu skiter jag i allt och jag MÅR BRA. slutsats: man ska softa, och ytliga människor är så jävla tråkiga.
SvaraRadera