Klippt har håret blivit. Hurra! Inser nu att det är lite som min broders frisyr. Men det gör inget, för här är det ingen som känner honom. Ta-daa!
Idag är Gregs födelsedag. Jag bakade en morotskaka åt honom igår, eftersom det är hans favorit. Den blev himla go.
Men jag lyckades också göra den äckligaste kakan jag någonsin gjort hittills. Så här gick det till: Jag började baka morotskakan enligt Anna Bergströms recept. Innehåller olja. Jag tar solrosoljan från skafferiet och häller i föreslagna 2 dl. So far so good. Men, luktar oljan inte lite konstigt? Nåväl. Skit i det. Tra lala.
Fortsätter med mitt bakande, fixar i ägg och socker. Smakar på smeten (för det är sånt man gör). Fy fan i perkeles helvet. Kakasmeten smakar mycket skumt. Inte alls som den borde göra. Tar fram oljan igen (misstänker nämligen att det är den som är boven i dramat). När jag letar efter bäst före datumet så ser jag att det står ”fry” på sidan av flaskan. Yay.
Jag har i min iver glömt bort att Phillipa sa att vi inte har någon ny solrosolja, bara använd sen dagen vi friterade en indisk sötsak.
Jahapp! Inte lönt att stå och gråta över spilld mjölk sa katten. Och det vore synd på en massa ingredienser om jag bara slängde iväg allt. Så i med mjöl och lite bakpulver också, in i ugnen. Och börja en ny, god , riktig kaka.
Den misslyckade, friterade kakan har jag nu i en lite låda. Inte så illa som jag fruktade, alltså ätbar. Inte god. Den får tas och ätas upp under de närmaste veckorna. För det här går det inte för sig att bjuda på. Buhu. Misslyckanden i köket gör en alltid en aning deprimerad. Botar med ny frisyr och soligt väder.
(Och så svällde min tumme upp. Mycket mystiskt. Tror det berodde på rivning av iskalla morötter under en längre tid. Sen så var det varmt i köket. Kanske fick min tumme en värmechock? Den blev normal igen efter ett tag hur som helst. Mysterierna på Marua Road fortsätter.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar