Det är något speciellt med att se ljusen från staden försvinna under molnen

Eftersom jag inte har kommit åt ett internet att skriva något ifrån förrän nu så blir det ett långt inlägg om vad jag har gjort hittills.
Började med att lämna mamma och pappa vid säkerhetskontrollen på Arlanda. När jag hittat gaten (vilket var rätt lätt) så bad en flygplans-anställd mig att svara på några frågor i en enkät. Det roliga med honom var att när han ställed frågorna så pratade han på ett sätt och när han var klar och bara småpratade lite så pratade han helt annorlunda. Började läsa Dracula och gick ombord planet. Nemas problemas.
Frankfurt är jätte stort. Alltså helt groteskt stort. Jag letade hur man skulle ta sig till terminal 2 i säker 45 min, och ingen flygplatspersonal förutom dom som jobbar i taxfree shopparna fanns det. Till slut hittade jag det lilla tåget som man skulle ta, men perrongen var så övergiven att jag trodde först att jag kommit in liksom bakom allt. Men väl vid terminalen var det hyfsat lätt att hitta incheckningen. Han som jobbade i disken höll på att skrämma ihjäl mig när han sa att man var tvungen att ha en retur-biljett, men sen så såg han att han hoppat över ett papper i mitt visum där det stod ”ha retur-biljett eller pengar nog att köpa en sån.” Han var en noob. Och så när han såg det bad han inte ens mig att bevisa att jag hade pengar. Aja, efter det var det lätt att hitta till Frankfurt-gaten. Jag var i god tid och inte säker på om man fick mat så jag köpte mig ett veggomål på Burger king (det enda som fanns i närheten) och väntade tills man fick kliva på.
Flygresan själv till Singapore var lång och tråkig. Jag satt bredvid ett par skräniga tyskar. Dom zoonade jag bort genom att se på Megamind och Inception.
Singapores flygplats var mycket mysigare. Det var heltäcknings mattor överallt och det fanns benmasagestolar (hann inte pröva dom dock eftersom jag bara hade en timme på mig.) Vid gaten som låg bara 50 meter från shoppingområdet så var det tyst. Folk smög liksom fram och talade med dämpade röster. Träffade ett gammalt par från Nyköping.
Under resan var det flera gånger som kaptenen tände säkerhetsbältes-lampan p.g.a. turbulens. En gång är helt okej. Två går väl an, men vid tre så kan man inte undgå att bli lite orolig. Det var lite spännande ibland.
Framme i Sydney så fick man nästan direkt gå genom en säkerhetskontroll om man var transitpassagerare. När jag gått igenom skannern så stoppade en vakt mig och förklarade att dom gjorde slumpmässiga bombkontroller. Så han petade på mig med en skum pinne, sen i min väska och sen fick jag gå. Tror inte dom var så slumpmässiga. Tyckte säkert att jag var skum med min ylletröja.
Jag fick fönsterplats på flyget till Auckland. Första gången jag har haft det dagtid sen jag var fyra. Det är ju himla vackert när man ser molnen som små sjöar på blå mark under sig. Och när vi flög in över Nya Zeeländska då det himmelsblåa övergick till turkos var ju fantastiskt.
Tog mig igenom tull och allt utan problem. Bara lång kö.
Phillipa mötte mig på flugplatsen. Alla kör på fel sida vägen föresten. Familjen Clarks/Mossongs verkar väldigt trevliga. Grabbarna är lite svåra att prata med men dom visade mig flera av deras kortfilmer som dom gjort. Kul. Vi åt grillat till middag och nu är jag uppe på mitt rum, eller det rum som jag sover i medan Aisha (den au pair som jag byter av) fortfarande är kvar. Det luktar sommar. Det är träd jag aldrig har sett förutom i böcker utanför fönstret och jag hör fåglar som jag inte känner igen. Jag är väldigt långt hemifrån. Men jag ska nog trivas.
Idag var vi och badade. Vattnet var jättevarm och skönt, fast Phillipa och Aisha tyckte att det var rätt kallt. Vi ska äta middag nu.