
Alla hjärtans dag tillbringades på Newmarkets gator, letandes en chokladbutik och intressanta affärer. Någon choklad hittade jag inte. Men en skjorta och en tröja. När jag betalar för skjortan så frågar butiksbiträdet vem den är till och jag, som helt glömt bort den hela alla hjärtansdag-affären, svarar glatt; till mig. Jag får då en medlidande blick och svaret ; giving yourself a treat today, eh? Cheer up.
Jag tackar förbryllat så mycket, tar min påse och lämnar butiken.
Väl ute ur butiken och längre ner längs gatan så kommer jag på vad det är för dag.
Så tyckte biträdet alltså att det var konstigt att jag köpte nått till mig själv en dag som denna? Men varför skulle jag inte? För oss utan respektive är det lättast att hantera hela situationen som om det vore vilken dag som helst.
Alltså: jag köper mig själv en skjorta för att jag lämnade alla mina i Sverige och jag behöver en här. Inte som present. Därför behövs det ingen uppmuntrande kommentar från en främling. Man kan ju bli självmordsbenägen för mindre.
Men dock, som dagen till ära och till minne av forna alla hjärtans dagar som jag tillbringat på bibliotekskaféet i Umeå med en rad kära vänner så hittar jag en liten kakbutik som säljer en rätt bra morotskaka för 4,20.
Så skål kamrater. Ett år har gått med en massa känslostormar. Låt oss slippa återuppleva några av dessa, medan andra sorten gärna kan få dra förbi igen.